AD ACTA
"ad acta heter ett stycke som Patric Simmerud tillägnat dessa två musiker [Bengt Andersson & Ansgar Krook], det framfördes för första gången här. Ensatsigt, en svårmodig inledning där pianostämman porlade under klarinettens ensamma sång tills klangerna byggdes på höjden till ett intensivt och passionerat utspel. Det var mycket vackert och mycket levande till skillnad från många andra hypermoderna verk, de senare blir ofta ingenjörsaktigt konstruktiva i sitt ängsliga formbyggande."
ULLA GODIN
Uppsala Nya Tidning

AN
"Med en mäktigt växande trumvirvel började svensken S Pat Simmeruds -AN- för blåsorkester, sorgemusik även det; men av helt annan skapnad än Griegs! Här gällde ett totalt men därför inte tygellöst utspel i svarta färger. Man fick sannerligen erfara vad en fullt bemannad blåsorkester kan åstadkomma i fråga om volym. Verket var en mäktig och smått bisarr upplevelse i all sin korthet."
CLAES AF GEIJERSTAM
Uppsala Nya Tidning

"Döden, ja, den kan vara en inspirerande sak. Sorgmarschen pekade framåt mot konsertens clou, kompositionsstuderande Patric Simmeruds -AN-, vars stycke är musik in memoriam. Som ett glödande spett ansatte Simmeruds musik öronen, koncentrerat och polariserat fylldes tomrummet mellan bleckets avgrundsvrål till de trevande flöjternas flageoletter. Här fanns innebörd, närapå havererande under sin tyngd. Och i ett slag blev det uppenbart vad blåsarsymfoniker kan betyda."
ERIK WALLRUP
Svenska Dagbladet

"...verket lär bygga på en psalmmelodi samt på ett tonalfabet över personens namn - frågan är om någon hann uppfatta det? Tonsättaren själv menar i programkommentaren att verket [inte] inger vännen rättvisa - en kommentar som jag personligen finner lämplig. Jag tror inte jag skulle vilja bli ihågkommen med ett så gruvligt kakafoniskt stycke..."
SUSANNE BÅGENFELT

FRAMEWORKS
Accordion Concerto Blends Bach With Pop
By ALLAN KOZINN
June 10, 2002
New York Times

Max Lifchitz and his North/South Consonance players closed their 22nd season on Tuesday evening at Christ and St. Stephen's Church with a program of four imaginative recent works. Three were by American composers (including Mr. Lifchitz); one was imported from Sweden. The musical languages were distinct, but each piece had something to draw the listener in an unusual use of rhythm or color, for example, or a peculiar interlacing of lyricism and spikiness.
[...]
"Frameworks" (1997) by S. Pat Simmerud, the Swedish composer, also keeps the individual instrumental strands in the spotlight much of the time. The piece is based on a numerological game: the letters of the alphabet are assigned numbers, which also represent notes in the scale. The work's themes are drawn from a rendering of Bach's full name.

In his program note, Mr. Simmerud writes that the work is inspired by events in Bach's life. He doesn't say which events, and it isn't easy to guess. But the piece works perfectly well as an entirely abstract work

VATTENE IN CONVENTO
"Patric Simmerud har under vintern skrivit ett stycke, som fick sitt uruppförande under kvällen. Vattene in convento, som på svenska betyder Gå i kloster. Patric fick idén och inspirationen till musiken, när han var i Neapel förra sommaren. Sången var inspirerad av tibetansk körsång, som Patric Simmerud tog med sig hem och satte toner till själv. När stycket framfördes satt åhörarna som trollbundna i den halvfyllda teatersalongen. Efteråt hördes ingenting annat än positiva kommentarer. Vattene in convento är kanske en ny vision inom den moderna musiken"
MATS ERIKSSON
Västernorrlands Allehanda